djupadalsflickan

Jag, Emma och Rebecca skulle äta på restaurang Limone. När vi kommer in är vi lite fnittriga. Servitrisen tittar på oss med stora ögon och frågar om vi ska äta här. Vi svarar att det ska vi.
Sedan börjar det ganska bra. Vi lyckas beställa förrätt helt behärskade och utan andra störningmoment.
Vi äter vår förrätt och det går bra förutom att jag och E har ett litet tredje världskrig om vem som ska få den största brödbiten.
Men nu är friden över.
Huvudrätten anländer jag får min pasta och hittills ser allt ljust ut. Servitrisen ska ge R sin rätt och precis då ska R svälja. Detta gör att precis när R:s citronkyckling ställs framför henne så gör hon ett långt utdraget och grinmaserande mmmmmmmm. Alltså låter det som att hon precis har fått ett kohuvud eller annat jätteäckligt framför sig.
Vi dör av skratt. 
Nu kommer servitrisen med E:s mat medans hon lämnar maten gapskrattar vi åt R:s tidigare strapats. Alltså blir servitrisen ganska nervös och flyr direkt efter att maten är lämnad. Vi fortsätter att skratta.
Sedan gör R sitt andra lilla misstag.
Precis när servitrisen går förbi vårt bord säger R mycket skeptiskt: Är det här kyckling??? VI DÖR IGEN. Efter en liten stund så kommer en annan servitris och frågar om maten smakar bra ( vi misstänker starkt att andra servitrisen skickat henne eftersom on inte vågar) vi ljuger som aldrig förr och säger att det smakar bra,  R:s kyckling är nämligen bland det värsta vi ätit. Sedan börjar vi skratta.
Vi äter upp och lyckas hålla minen någorlunda när de dukar av. Fast de glömde några servetter. Och precis när servitrisen har gått upp bakom mig för att ta dem så kläcker jag ur mig följande briljanta mening: Hon vågar inte komma tillbaks. Som sagt, när hon står bakom mig. Ett visst läte som ibland kallas skratt utbryter bland oss.
Efter en stund är det dags att beställa efterrätt. Vi lyckas få våra menyer utan större problem. Sedan är det dags att beställa. Vi lyckas nästan. Jag lyckas säga vad R (som är på toa) ska ha och vad jag vill ha. Emma lyckas säga vad hon ska ha. Hit klarar vi det. Men sedan ska servitrisen ta menyerna. Jag vänder mig bort för att dölja mitt konstiga ansiktsuttryck som framträder när man försöker att inte skratta. E blir skrattig av att titta på mig. Servitrisen tappar menyerna tar upp dem och flyr återigen. Jag och E börjar igen.
R kommer tillbaks och vi får efterrätterna. R:s är god. E:s är god. Min är lätt fruktansvärd.
Sedan lyckas vi betala och ta oss ut. 

Jag ber om ursäkt till alla romantiska par vars middag blev förstörd och hälsar servitriserna att vi inte var fulla eller drogpåverkade. Dessutom borde ni sparka er kock. 

Isbjörnarna har varit i farten igen om någon undrar över uppdateringen, jag ska sätta ut fällor!

Men i min totala brist på händelser som jag kan omvandla till ironiska saker så kommer här en liten lista. Just det, en lista. Och inte vilken lista som helst utan en lista över invånarna som bor på mitt femstjärniga hotell:

1. Mamma med ungar. Här bor hönsmamma number 1 med sina små. Viss ironi infinner sig bland ungarna då den absolut tjockaste är livrädd för allt (och det inkluderar maten) medans en av de minsta är någon slags version av en kanin James Bond. Ok, inte rikitigt men nästan. 

2. Denna kanin är född i år men har redan nått storleken av en liten Grand danois hund (ja det är antagligen felstavat) vad har de matat den med steroider eller? Fast jag måste lägga till att störst är snällast.

3. Här bor pappan till ungarna. En mycket söt herre som bara är lite större än sina barn. Jag kommer inte på något bättre än det här om honom.

4. Mina små (?) pälsbollar. De har vant sig vid pensionat gäster och har helt gett upp det där med att markera revir. När en pälsboll anländer och börjar hålla konsert genom att stampa och markera och jag vet inte vad. Så bara intar de atittyden: herregud-du-sticker-snart-igen-varför-bry-dig-om-det-loser,jag är så stolt.

5. Lejonet och lammet. Den ena kaninen (lejonet) är killer rabbit version 2. Den bits och är allmänt otrevlig. 
Lilla lammet är snäll och söt, kämpa på så kommer du klå killer rabbit version 2 en dag!

6. Lill killen här stampade revir som en hel stepp grupp första dagarna men har börjat chilla nu. Liten trevlig sak det där.

7. Min lilla fegis. Borde överväga att byta frisör och inte välta ut sin mat så ofta. Säger en helt opartisk källa.

OBS!!! ALLA KANINERS NAMN HAR UTELÄMNATS PGA DERAS INTEGRITET. OM NI BILL VETA NAMNEN KAN JAG INFORMERA OM ATT JAG BARA TAR EMOT FYRSIFFRIGA ELLER MER ÄN DET SIFFRIGA BELOPP NÄR DET GÄLLER MUTOR.    

Plats: Köket
Tid: Lördag kväll
Närvarande: Mamma, pappa, djupadalsflicka och syster

Vi sitter och äter. Då kläcker Lina ur sig denna kommentar:
-Idag har jag ätit:Ost, grillspett, mat och det här.
Vilken komplimang.

Nu ska jag berätta om en händelse som hände mig.

I pjäsen som jag är med i just nu så ska vi vid ett tillfälle springa ut på gatan för att sedan gå in i en gång som gör att vi kommer bakom scenen fastän vi gick ut på ett annat ställe. Men nu är det såhär att när vi gick igenom var vi skulle gå in igen och sådana saker så var jag inte där. Vilket gör att jag inte har en aning om var jag ska när jag sprungit ut på gatan. Alltså är jag totalt lost på gatan i:
Min piratoutfit:
Jättestor chockrosa kråsskjorta
Tjock rock med sidenband och olika medaljer
Haremsbyxor
En krok (jag spelar kapten Krok)
Stor trekantshatt
Svärd

Dessutom har jag inga skor. Jag är totalt vilsen och springer som en galning på gatan i malmö centrum. Jag drar i massa dörrar som är låsta och springer hela tiden. Jag drog till mig viss uppmärksamhet. 
Som om ni någonsin hör en historia om den galna springande piraten så vet ni vem den handlar om.