djupadalsflickan

Jag, Emma och Rebecca skulle äta på restaurang Limone. När vi kommer in är vi lite fnittriga. Servitrisen tittar på oss med stora ögon och frågar om vi ska äta här. Vi svarar att det ska vi.
Sedan börjar det ganska bra. Vi lyckas beställa förrätt helt behärskade och utan andra störningmoment.
Vi äter vår förrätt och det går bra förutom att jag och E har ett litet tredje världskrig om vem som ska få den största brödbiten.
Men nu är friden över.
Huvudrätten anländer jag får min pasta och hittills ser allt ljust ut. Servitrisen ska ge R sin rätt och precis då ska R svälja. Detta gör att precis när R:s citronkyckling ställs framför henne så gör hon ett långt utdraget och grinmaserande mmmmmmmm. Alltså låter det som att hon precis har fått ett kohuvud eller annat jätteäckligt framför sig.
Vi dör av skratt. 
Nu kommer servitrisen med E:s mat medans hon lämnar maten gapskrattar vi åt R:s tidigare strapats. Alltså blir servitrisen ganska nervös och flyr direkt efter att maten är lämnad. Vi fortsätter att skratta.
Sedan gör R sitt andra lilla misstag.
Precis när servitrisen går förbi vårt bord säger R mycket skeptiskt: Är det här kyckling??? VI DÖR IGEN. Efter en liten stund så kommer en annan servitris och frågar om maten smakar bra ( vi misstänker starkt att andra servitrisen skickat henne eftersom on inte vågar) vi ljuger som aldrig förr och säger att det smakar bra,  R:s kyckling är nämligen bland det värsta vi ätit. Sedan börjar vi skratta.
Vi äter upp och lyckas hålla minen någorlunda när de dukar av. Fast de glömde några servetter. Och precis när servitrisen har gått upp bakom mig för att ta dem så kläcker jag ur mig följande briljanta mening: Hon vågar inte komma tillbaks. Som sagt, när hon står bakom mig. Ett visst läte som ibland kallas skratt utbryter bland oss.
Efter en stund är det dags att beställa efterrätt. Vi lyckas få våra menyer utan större problem. Sedan är det dags att beställa. Vi lyckas nästan. Jag lyckas säga vad R (som är på toa) ska ha och vad jag vill ha. Emma lyckas säga vad hon ska ha. Hit klarar vi det. Men sedan ska servitrisen ta menyerna. Jag vänder mig bort för att dölja mitt konstiga ansiktsuttryck som framträder när man försöker att inte skratta. E blir skrattig av att titta på mig. Servitrisen tappar menyerna tar upp dem och flyr återigen. Jag och E börjar igen.
R kommer tillbaks och vi får efterrätterna. R:s är god. E:s är god. Min är lätt fruktansvärd.
Sedan lyckas vi betala och ta oss ut. 

Jag ber om ursäkt till alla romantiska par vars middag blev förstörd och hälsar servitriserna att vi inte var fulla eller drogpåverkade. Dessutom borde ni sparka er kock.